Är man sjuk så är man

Idag är en såndär dag, en såndär period när ingenting funkar. De perioderna kommer dessutom alltid när man har som mest att göra. Fast mitt mående just nu är nog förvisso en blandning av en himla massa olika saker. Bland annat så börjar väl sorgen komma ikapp en smula. Så idag är humöret i botten samtidigt som jag har massor att göra och fixa här hemma... plus att jag dessutom ska jobba i eftermiddag. Fast jag är evigt tacksam för att jag inte börjar förrän senare idag så jag får en riktigt ordentlig startsträcka. Tar det flera timmar att ta sig upp ur sängen så behöver man många timmar på sig att få allt gjort och komma iväg till jobbet. Det är dags att ta tag i det här, det kan fungera att ha det såhär när man har en mer flexibel vardag, men när det är dags att börja jobba (eller som nu, praktisera) så blir det alldeles för tungt och jobbigt för mig att må såhär.
 
Så nu ska jag ta och gå in i mig själva, tänka glada tankar och måla världen i regnbågens färger. Det gör ALLTID luften lite lättare att andas, tillvaron lite färggladare och tröttheten mer hanterbar :)

Besök

Det är mycket som händer nu, hade en kompis på besök som behövde sovplats i söndags, nu har jag mina bröder på besök från Linköping och i helgen ska jag och Helena själva bege oss upp till Linköping för att lyxa till tillvaron en smula.
 
Mina bröder är alltid lika trevligt att få besök av, det blir ju inte så ofta man träffas när man bor ungefär 25 mil ifrån varandra och alla är upptagna av sina liv. Sen så har vi väl aldrig direkt varit någon familjär och nära familj, men vi finns alltid där för varandra. Det är ju dessutom en himla tur att jag skaffat mig en ny sovplats som lillebror mer än gärna kröp in i och testade :P
 
 
 
När han nu tröttnat på buren och bröderna åkt så blir det väl bara att tvätta, packa och själv åka upp till Linköping. Helena och jag ska lyxa till det med att åka upp dit och bo på hotell. Så kan man samtidigt hälsa på mina föräldrar och sen självfallet mina morföräldrar också. Min mormor är ju väldigt sjuk och har de senaste veckorna nu blivit väldigt mycket sämre. Så troligtvis blir det nog sista gången man ses...

Nedräkning

Snart är sommarjobbet slut för denna gången, bara tre arbetspass kvar på mitt schema. Jag kommer ju självfallet inte ifrån jobbet ändå eftersom jag som förra året kommer fortsätta jobba lite lördagar och kvällar och så. Det sitter fint i plånboken av någon anledning :) Men det känns ändå skönt när sommarschemat är över. Om inte annat så för att det innebär några veckors ledighet för min del.
 
I övrigt så är det mycket tankar i omlopp just nu. Då behöver man dra sig undan lite och få vara ifred med dem

Rensning i livet pågår

Ibland kan man ha svårt att släppa en människa trots att man vet att den personen inte är bra för en, trots att man inte mår bra av att ha den kontakten man har. Även om man har världens bästa vän som hejar på så klarar man ändå inte riktigt att avsluta kontakten. Ibland känner man sig som ett barn när man behöver mer handgriplig hjälp för att inte åter falla tillbaka till det som är destuktivt. Oftast inser man inte själv att det är en sådan hjälp man behöver, utan man tror att man kan klara av det själv, att man bara behöver lite mer tid. Så ursäktar man en massa och fördröjer och fördröjer tills det inte blir av alls.
 
Det är tur att jag har så fina vänner som kan heja på och få mig rent tankemässigt att komma så oerhört långt och vänner som kan ge mig den handgripliga hjälpen som man ibland behöver för att saker ska bli av. Och när den absolut största destruktiva kontakten i mitt liv väl försvann igår så påbörjades projekt rensning. Bort med alla och allt gammalt som bara tär, förstör och tar sönder! Jag är så glad att jag äntligen har vänner som är så bra och fina och som är RIKTIGA vänner. Jag har levt alldeles för många år med så kallade vänner som egentligen bara tar, som är riktiga energitjuvar. De har jag som tur är gjort mig av med redan. Men om jag nu har tagit det steget och bara har nära vänner som är bra för mig, varför ska jag då ha en massa kompisar och bekanta som bara är, i olika form, nedbrytande, energistjälande och förstörande för mig? Det säger ju emot sig själv och nu har jag äntligen gått hela vägen. Hädanefter så ska jag bara ha människor i mitt liv som är bra för mig och som jag är bra för. Det är dags att tänka på sig själv och sin egen energi istället för att vara så jäkla snäll och försöka få allt och alla att tycka om en.
 
 
 
Förutom mina vänner så är jag så fruktansvärt glad över att jag har den finaste lilla lurvbollen av dem alla. Ibland blir jag så förundrad över att ett sådant litet djur kan ge så mycket energi. Och hur vägen till att jag fick henne såg gör att jag inte kan tänka annat än att det var meningen att hon och jag skulle ha varandra. Älskade lilla Freja som ger mig så mycket lycka och så mycket kärlek. Vad skulle jag bli av utan henne <3
 

Stängda dörrar

Ibland så finns det saker som är jobbiga, inte sådär jobbiga så att man inte vet vart man ska ta vägen, men ändock jobbiga. Dessa saker stänger man ibland omedvetet dörren om. Man intalar sig själv att det förhåller sig på ett helt annat sätt än vad det gör. Sen kommer det en dag då denna dörr av någon anledning triggas till att öppna sig. Anledningen kan vara liten och petitess-artad, men den är ändå där. Och när denna dörr då öppnas och det här jobbiga som egentligen inte är så fruktansvärt jobbigt kommer fram. Då kommer det lite av en chock eftersom man gått omkring och trott att det inte varit jobbigt alls. Då är det lättare att försöka mota fan i dörren och stänga den direkt så man slipper skiten igen.

 

En sådan situation sitter jag i just nu. Jag har dock inte kommit fram till om jag borde stänga igen dörren eller inte. Men som med mycket annat får tiden hjälpa till att avgöra. Det är dock skönt att man aldrig är ensam, att man har vänner som är värda sin vikt i guld och lite till <3

 

http://www.youtube.com/watch?v=SPI_3U8I0I4

Räddningsaktion

I veckan så blev det projekt rädda igelkott för min del. På baksidan av mitt hus finns en inhängas gräsplätt. Dit hade en stackars liten kotte irrat sig in på något vis och kunde sen inte ta sig därifrån. Freyja tyckte självfallet att lilla kotten var suuuperspännande och den lilla kotten tyckte inte alls detsamma om freyja. Men efter ett tag så sprang den ändå runt fram och tillbaka för att leta en väg ut medan jag och freyja var där. Utan resultat dock. Så senare på kvällen tog jag en filt och gick ut och lyfte upp den. Så nu bor den i parken, om den inte irrat iväg till något annat dit ställe då såklart :) När jag bar den var den först väldigt ihopkrupen men sen blev lilla kotten mer vågad och kikade fram så jag fick mig några kort. Så mysigt söt så man bara vill pussa den på nosen! :)

Regnbågsbarnet

Funderingar, te, livet, kärleken, kroppsmodifieringar och en himla massa garn

RSS 2.0