Tänk att det är så svårt att släppa taget om vissa människor... De bara kommer upp om och om och om och om igen. Jag har ett par sådana i mitt liv. Såna personer som jag inte längre har kvar i sin tillvaro för att de (eller jag) har valts bort, men trots det så dyker de ändå upp i tankarna  med jämna mellanrum och vill inte släppa taget. Fast det handlar väl om tid som alltid antar jag. För jag hoppas att de försvinner från mina tankar med tiden, annars känns det nästan lite illa :P

 

I övrigt så känns det som att livet startar om en smula i morgon. Hösten är här, skolan drar igång, praktiken ska påbörjas tillsammans med allt annat som jag har tagit på mig. Sammantaget så lär jag inte ha så mycket till liv den här terminen. Det är praktik fyra dagar i veckan, praktikrelaterade uppgifter och litteratur som ska göras och läsas, jobb på lördagarna och så har jag tagit på mig en extra kurs utöver det också. Sen har man ju hund och träning och sånt som ska tas hand om också. Så egentligen vet jag inte om jag ska säga att livet startar om eller om jag ska säga att jag inte längre kommer ha något liv. Fast i slutändan så är det väl ändå vardagen som är livet... vardagen och framförallt de små guldkorn som gömmer sig däri :)