Jag älskar att vakna utvilad tidigt, tidigt, då när det känns som att morgonen inte riktigt har vaknat än. När det är tyst och lugnt och omvärlden inte riktigt har börjat röra på sig än. Går man ut på en promenad då kan man nästan känna lugnet som finns på landet. Det kommer visserligen inte ens i närheten egentligen, men det är liiite närmare än vad det är i vanliga fall. Jag saknar landet väldigt mycket, det är stor skillnad på att ha skog och tyst och lugn precis utanför dörren och på att bo i en lägenhet, alltid höra brus från bilar och vägar och inte hitta en lugn plats där man kan lyssna på tystnaden och skogen. Går man ut på en promenad här så är det nästan ett måste att ha hörlurar och någon musik i öronen för att stänga ute bruset och känna något form av lugn. Det är lite sorgligt faktiskt. Allt var inte bättre förr men jag är övertygad om att det var fler och bättre möten mellan människor förr. Innan internet och innan alla mobiler som alla (mig inkluderat) går och tittar på hela tiden. Man varken ser eller möter varandra längre. Individualiseringen har i vissa aspekter gått aaalldeles för långt. DET är sorligt.

Nu till lite mindre sorgliga saker! Min kofta är nästan klar nu, är bara en knäppkant och knappar kvar men det får vänta till i morgon. Vill inte göra någon knappkant förrän jag har köpt knappar så arbetet får vila lite i någon dag.

 

 

Så igår fick jag påbörja nästa kofta istället, man kan ju inte gå sysslolös :P

Nästa projekt är en rosa enkel kofta i mosstickning. Man börjar sticka hela tröjan nerifrån innan man delar upp den för bakstycke samt vänster och höger framstycke.

 

Lite mörk bild men det blir lätt så med en mobilkamera :)

 

Liten hund ville komma och leka när kameran var framme